myran myllrar igen…

hjärnrum

Myran suckar.
- Men jag förstår inte. Hur ser din hjärna ut egentligen?
HerrH tänker efter. Lägger pannan i djupa veck.
- Jag har liksom ett rum dit jag går in och stänger dörren. Om jag tänker på musiken jag jobbar med så går jag in i musikrummet och stänger dörren och så är jag där inne en stund. Sedan kanske jag går ut och går in i vilken-film-ska-vi-se-ikväll-rummet, stänger dörren och stannar där en stund.
Myran ser förskräckt ut. Men allt annat som man måste tänka på då?
- Så fungerar det inte alls i mitt huvud - jag har liksom inga väggar eller så är alla väggar av glas och så hoppar jag fort, fort emellan rummen. Vad-ska-vi-göra-ikväll?, de-här-byxorna-måste-jag-tvätta, vilken-vecka-ska-vi-till-västervik-i-sommar, hur-blir-det-med-dagisplatser?, ett-grattis-kort-till-mamma-ska-jag-måla, undrar-om-det-blir-bra-med-gröna-väggar-härinne?
HerrH ser förskräckt ut.
- Det verkar jättejobbigt!
Myran håller med.
- Fast det är bra också, för man har lite mer framförhållning ibland. Men jag önskar att jag kunde göra som du då och då.

En stund senare ropar Myran:
- Älskling, jag vet att du är inne i musikrummet, men skulle det möjligtvis gå att såga upp ett litet fönster till Vad-ska-vi-äta-till-middag-rummet?

1 Feedbacks »