Puh… nära ögat
- Men vad sjutton! tänker Myran när hon får tillbaka mejlet med en massa tjafs om permanenta och fatala errors. Om de vill att man ska mejla in sin vattenmätarställning så får de ju skriva adresser som fungerar!
Myran läser adressen hundra gånger som ser inget fel: matarsevice@goteborg.vatten.se. Sedan skriker något barn och det blir som vanligt jag-tar-det-sen…
Nästa morgon tänker Myran att hon måste ju fixa den där vattenavläsningen annars blir det ju aldrig av. Hon läser adressen noga igen. Då upptäcker hon det! R:et i service fattas ju. Åhhh, vad hon är korkad. Sådärja. Skicka.
Men återigen kommer mejlet tillbaka.
—– The following addresses had permanent fatal errors —–
<matarservice@vatten.goteborg.se>
(reason: 550 matarservice@vatten.goteborg.se… No such user)
Nu blir Myran lite irriterad. Ska det verkligen vara så här jobbigt att bara skicak in ett bara siffror? Måste jag gå till brevlådan och posta lappen när jag har bredband rakt in till vattenmätaren? Hon surfar fram till webplatsen för att leta rätt på ett telefonnummer och ser sig om efter telefonen. Längst ner på sidan, bredvid telefonnumret står mejladressen till den webansvariga. Myran blinkar till och lägger hastigt ner telefonen. Vad står det för domän egentligen? Och vad står det på hennes lapp?
Hmm. På mejlet som hon har skickat står det @goteborg.vatten.se och på alla andra ställen står det @vatten.goteborg.se.
Myran ryser när hon tänker på samtalet som hon var så nära att ringa. Det värsta efter att vara en grinig tant som ringer och klagar är ju faktiskt en korkad, grinig tant som ringer och klagar. Puh.
yllet
February 12, 2008 @ 7:14 pmHaha! Bra att du fann felet innan du ringde! Bäst är det när jag är så där irriterad och de är snälla och hjälpsamma så visar det sig att det är JAG som har fel?! Moi!?!? Jag menar..? Hallå?