ryggträningspass
- Jag har ont i ryggen, suckar Myran och hon vet vad herrH kommer säga och hon både vill och vill inte höra det.
- Du borde göra lite ryggövningar, säger herrH försiktigt för han vet att detta är nog inte det Myran allra helst vill höra. Helst vill hon nog höra något i still med “stackars dig älskling, ska jag massera dig ikväll?”. Men herrH fortsätter:
- Det behöver inte vara så besvärligt. Fem-tio minuter varje kväll hjälper jättemycket. Du märker skillnad bara efter två-tre dagar.
- Hmm… muttrar Myran. Hon sitter fast i fällan. Hon måste väl göra de där övningarna, då.
Så ligger hon där på alla fyra och sträcker ut högerarmen och vänsterbenet och sedan armbågen mot knät tio gånger. Och sedan andra sidan tio gånger och så igen och igen. Oj, vad duktig hon känner sig. Sedan ligger hon platt på golvet och sträcker amarna framåt och lyfter dem samtidigt som hon lyfter benen. HerrH hejar på.
- Håll! Håll! Tre till. Du orkar. Kom igen!
Efteråt är Myran nöjd och det känns faktiskt att det tar.
På kvällen dagen efter påminner herrH om ryggövningarna. Myran blänger lite på honom.
- Inte tjata, mumlar hon.
- Nej, nej, jag påminner bara! ler herrH.
Tre dagar senare är ryggen mycket mindre ond och Myran berättar helnöjt för en mamma på öppna förskolan att hon kör ett ryggträningspass varje kväll. Att hon bara har gjort det tre dagar eller att det endast tar tio minuter glömmer hon nog att få fram. Fjärde kvällen är herrH borta och repar och Myran missar sin träningsstund. Femte dagen har Gurkan extra mycket läxa och det blir ingen träning då heller. Så går det en vecka. Utan träning.
Myran är på väg till öppna förskolan och trycker upp dubbelvagnen för en lång backe.
- Hu, vad ont i ryggen jag har, tänker hon. Jag måste ju faktiskt göra de där ryggövningarna! Det är ju faktiskt inte så himla jobbigt - bara man kommer ihåg det.
Varför kan inte herrH påminna mig?
