myran myllrar igen…

Puh… nära ögat

- Men vad sjutton! tänker Myran när hon får tillbaka mejlet med en massa tjafs om permanenta och fatala errors. Om de vill att man ska mejla in sin vattenmätarställning så får de ju skriva adresser som fungerar!
Myran läser adressen hundra gånger som ser inget fel: matarsevice@goteborg.vatten.se. Sedan skriker något barn och det blir som vanligt jag-tar-det-sen…

Nästa morgon tänker Myran att hon måste ju fixa den där vattenavläsningen annars blir det ju aldrig av. Hon läser adressen noga igen. Då upptäcker hon det! R:et i service fattas ju. Åhhh, vad hon är korkad. Sådärja. Skicka.

Men återigen kommer mejlet tillbaka.
—– The following addresses had permanent fatal errors —–
<matarservice@vatten.goteborg.se>
   (reason: 550 matarservice@vatten.goteborg.se… No such user)
Nu blir Myran lite irriterad. Ska det verkligen vara så här jobbigt att bara skicak in ett bara siffror? Måste jag gå till brevlådan och posta lappen när jag har bredband rakt in till vattenmätaren? Hon surfar fram till webplatsen för att leta rätt på ett telefonnummer och ser sig om efter telefonen. Längst ner på sidan, bredvid telefonnumret står mejladressen till den webansvariga. Myran blinkar till och lägger hastigt ner telefonen. Vad står det för domän egentligen? Och vad står det på hennes lapp?

Hmm. På mejlet som hon har skickat står det @goteborg.vatten.se och på alla andra ställen står det @vatten.goteborg.se.

Myran ryser när hon tänker på samtalet som hon var så nära att ringa. Det värsta efter att vara en grinig tant som ringer och klagar är ju faktiskt en korkad, grinig tant som ringer och klagar. Puh.

Jag sätter på Pamela

- Har’u satt på Bäjwåtshen?
- Va?
- Bäjwåtshen? Haha! Jag sa fel - jag menade Baby-watchen!
- Baywatch - det är ju något helt annat, är det Pamela Anderson du tänker på eller?

Och sedan den dagen hör det till det normala att någon i myrhemmet ropar:
- Har du satt på Pamela?
- Ja visst, hon står i hallen!

ryggträningspass

- Jag har ont i ryggen, suckar Myran och hon vet vad herrH kommer säga och hon både vill och vill inte höra det.
- Du borde göra lite ryggövningar, säger herrH försiktigt för han vet att detta är nog inte det Myran allra helst vill höra. Helst vill hon nog höra något i still med “stackars dig älskling, ska jag massera dig ikväll?”. Men herrH fortsätter:
- Det behöver inte vara så besvärligt. Fem-tio minuter varje kväll hjälper jättemycket. Du märker skillnad bara efter två-tre dagar.
- Hmm… muttrar Myran. Hon sitter fast i fällan. Hon måste väl göra de där övningarna, då.

Så ligger hon där på alla fyra och sträcker ut högerarmen och vänsterbenet och sedan armbågen mot knät tio gånger. Och sedan andra sidan tio gånger och så igen och igen. Oj, vad duktig hon känner sig. Sedan ligger hon platt på golvet och sträcker amarna framåt och lyfter dem samtidigt som hon lyfter benen. HerrH hejar på.
- Håll! Håll! Tre till. Du orkar. Kom igen!
Efteråt är Myran nöjd och det känns faktiskt att det tar.

På kvällen dagen efter påminner herrH om ryggövningarna. Myran blänger lite på honom.
- Inte tjata, mumlar hon.
- Nej, nej, jag påminner bara! ler herrH.

Tre dagar senare är ryggen mycket mindre ond och Myran berättar helnöjt för en mamma på öppna förskolan att hon kör ett ryggträningspass varje kväll. Att hon bara har gjort det tre dagar eller att det endast tar tio minuter glömmer hon nog att få fram. Fjärde kvällen är herrH borta och repar och Myran missar sin träningsstund. Femte dagen har Gurkan extra mycket läxa och det blir ingen träning då heller. Så går det en vecka. Utan träning.

Myran är på väg till öppna förskolan och trycker upp dubbelvagnen för en lång backe.
- Hu, vad ont i ryggen jag har, tänker hon. Jag måste ju faktiskt göra de där ryggövningarna! Det är ju faktiskt inte så himla jobbigt - bara man kommer ihåg det.
Varför kan inte herrH påminna mig?

I affären

HerrH åker för att handla. Med sig tar han lilla, söta Rädisan sovandes sött i en bärsele på magen. Väl framme vid i den stora lågpriskedjans kassa börjar herrH plocka upp varorna på bandet. Det är svårt och obekvämt att böja sig ner i en stor kundvagn med en söt, liten bebis sovandes på magen. Efter ett litet tag reagerar kvinnan bakom herrH i kön.
- Ohh, jag såg inte att du bar en bebis! Jag ska hjälpa dig.
Raskt hjälper kvinnan herrH att plocka upp varor på bandet och när hon betalat sina egna varor hjälper hon även herrH att packa sina varor i kassar. Kvinnan erbjuder även herrH att hjälpa till vid bilen men han avböjer vänligen.
- Det borde jag klara själv, ler han.

Ett par veckor senare åker Myran och handlar i samma affär och med samma sovande Rädisa på magen. Dessutom har hon Moroten i barnsätet på kundvagnen och Ärtan med sig som springpojke och barnvaktsassistans. De turas om att köra kundvagn, vakta så att inte Moroten klättrar och att hämta varor. Väl framme vid i kassanbörjar Myran och Ärtan plocka upp varorna på bandet. Det är svårt och obekvämt att böja sig ner i en stor kundvagn med en söt, liten bebis sovandes på magen. Och det är svårt och jobbigt att nå varorna på botten av vagnen om man bara är 7 ½ år. Kön växer. Myran och Ärtan sliter. Bakom i kön står två män. De suckar och tittar på klockan. Efter  mycket stånk och stön, när Ärtan klättrat upp på kundkorgsavsatsen och hängt sig ner i kundvagnen kan de äntligen betala för sig och orsaka mer stopp när de tar tid på sig att packa ner i kassarna. Myran klarar av att packa in i bilen själv medan Ärtan håller i kundvagnen så den inte blåser iväg.

Tänkbara anledningar att herrH blir erbjuden hjälp men inte Myran:
* HerrH är man med en bebis - och män klarar ju faktiskt inte av både bebisar och något annat samtidigt. Han måste ju få hjälp!
* Mängden barn. En bebis är sött - men hon får väl skylla sig själv om hon släpar med sig ett halvt dagis till affären.
* Den som har möjlighet att hjälpa. Kvinnor hjälper till. Män gör det inte.
* HerrH är snyggare än Myran.

Vilket det än är så ska Myran komma ihåg och nästa gång hon handlar utan småbarn ska hon minsann hjälpa andra småbarnsföräldrar. Det lär väl bli om en tio år eller så!